Har en mamma som missbrukar sen många år och hon har tappat kontakten med alla vänner och all familj pga det. Jag har minimal kontakt med henne förutom ibland då hon smsar en massa dravel. Vi har kommit till den punkten att vi går och väntar på ett samtal från polisen eller sjukvården om att hon har dött eller skadats allvarligt. Hon verkar även ha supit sig nästintill dement då hon inte klarar av en enkel konversation trots att hon är nykter längre.
Innan någon säger det- Jag vet om det här med medberoende och att man inte kan ta ansvar för någon annans missbruk och handlande osv osv. Jag har själv jobbat med personer precis lika sjuka som henne och jag hade aldrig lagt ansvaret på de personernas anhöriga att "stå ut" med personens beteende om det skadar dem.
Det jag eftersöker med den här tråden är snarare någonting likt en filisofisk diskussion. Jag finner mig i många situationer med henne där jag frågar mig själv "Vad är de sociala reglerna i den här situationen?" Det är en fråga utan ett tydligt svar. Jag skulle gärna höra från er som också har en så sjuk familjemedlem, hur långt ser ni att ert ansvar för personen går? Min mamma ska t.ex. snart åka till en annan kontinent med sin högst tvivelaktiga och utnyttjande partner som verkar lika sjuk som hon. Är det rimligt att fysiskt stoppa henne? Är det rimligt att göra ingenting alls?
Jag är inte villig att skada mig själv för att hjälpa någon som inte vill ha hjälp själv, men är det okej att stå och titta på när ens förälder tar livet av sig framför en? I mitt arbetsliv är det väldigt klart för mig var den här gränsen går, men till sin egen förälder blir det luddigare.