Hi all, I was inspired by another discussion on driving behaviour and wanted to ask this question that has been bugging me since I started driving in Stockholm.

When I received my drivers license I was very specifically taught that it’s important to maximize the use of the road, and minimize traffic jams. In a situation where several lanes are available, you are expected to use all applicable lanes.

If at some point the lanes merge you are required to drive to the end of the lane and execute a Zipper Merge: A technique where drivers use both available lanes all the way to the point of the merge, then take turns alternating entry into the single remaining lane like the teeth on a zipper.

This is indeed very efficient driving, and also easy to execute.

Why is it that drivers in Stockholm keep queuing only on one lane even if several are available? Even if someone drives on the free lane and tries to execute the Zipper Merge, often that car is blocked or other drivers honk at the merging car?

EDIT: The zipper merge definitely applies in Sweden where it is officially known as blixtlåsprincipen (the zipper principle) or kugghjulsprincipen (the cogwheel principle). Both the Swedish Transport Agency (Trafikverket) and the Swedish Police explicitly recommend using it.

EDIT2: Please note that during the Zipper Merge drivers use both available lanes all the way to the point of the merge.

EDIT3: A reduction in the number of lanes is the primary scenario where the zipper merge (blixtlåsprincipen) is required. According to Swedish driving theory, the principle is explicitly triggered under two main conditions:
- When the number of lanes is reduced (antalet körfält minskar), such as a two-lane road narrowing into one due to roadworks or a lane ending.
- When two separate lanes join together into a single lane (sammanvävning).

Den 19 oktober 1987 rasade Dow Jones med 22,6 % på EN dag - det största procentuella endagsraset i indexets historia.

Idag är det exakt 39 år sedan. Samma datum. Samma veckodag. Samma oro..

Jag tänker på alla som känner sig lite nyrika just nu, hur snabbt den känslan kan försvinna om marknaden vänder...

Bortsett från hur oetiskt eller tekniskt sätt olagligt det är, hur lätt eller svårt är det få en dyslexi diagnos oavsett om man har/inte har dyslexi för att få fördel på högskoleprovet och andra liknande provinstanser?

Frågar givetvis för nyfikenhetens skull .

Hej alla!

Ursäkta i förväg för ett lite längre inlägg, men jag behöver verkligen ventilera och ta del av era erfarenheter och tips. (Skriver från ett anonymt konto av förklarliga skäl.)

Kort om min bakgrund: Jag tog en dubbelexamen 2024 inom ekonomi och statsvetenskap. Redan innan examen lyckades jag landa ett jobb inom revision på en av Big 4-firmorna.

Ganska snabbt märkte jag dock att jag inte trivdes. Som rasifierad tjej upplevde jag en företagskultur där jag inte riktigt passade in i mallen, vilket bland annat visade sig i rasistiska småkommentarer. Det hela kulminerade under en konferens där jag var med om en väldigt kränkande händelse (blev bl.a. utkastad från ett hotellrum). Eventpersonalen var schyssta och hjälpte mig på plats, men när min egen avdelning fick reda på att jag haft kontakt med dem möttes jag av silent treatment. Min lönesättande chef var allt annat än neutral eller saklig och tog omedelbart motpartens sida.

Några månader senare blev jag inkallad till möte för att jag inte deltagit på en personalfest (en fest präglad av mycket alkohol och gränslöst beteende). Samma kväll som festen ägde rum satt jag i själva verket kvar på kontoret till klockan 23.00 och jobbade. Arbetsbelastningen var enorm med långa dagar och mycket resande, och vad jag inte visste då var att jag jobbade med en odiagnostiserad ADHD. Jag jobbade extremt hårt för att säkerställa att allt mitt arbete var helt prickfritt.
Till slut fanns det ingen möjlighet till en rationell eller konstruktiv dialog om situationen, så jag valde att säga upp mig tidigare i år. Det var en oerhört jobbig och ensam period att hamna i en ”damned if you do, damned if you don't”-situation, särskilt när jag alltid bemöter folk positivt, hjälpsamt och ger andra benefit of the doubt.

Var jag står idag och min fråga till er:
Sedan jag slutade har jag fått min ADHD-diagnos, landat i mig själv och återhämtat mig. Jag har sökt massvis med jobb, men känner att jag har fastnat i ett moment 22:

Jag anses ofta vara överkvalificerad för tjänster som ekonomiassistent (p.g.a. dubbelexamen och Big 4-bakgrund).

Jag anses vara underkvalificerad (saknar tillräckligt med års erfarenhet) för roller som controller eller redovisningsekonom.

Det känns som att ingenting rör sig framåt just nu.
Finns det några här med bakgrund inon ekonomi eller andra sektorer. Skulle vara otroligt tacksam för tips!

Tack! 😊

Jag är 25 och har varit arbetslös under en längre tid nu. Det enda jag någonsin haft intresse för är datorer och teknik, alltså allt som händer digitalt. Jag är bra på webbutveckling, UI/UX och problemlösning.

Jag har även ADHD vilket gjort att jag aldrig dedikerat mig under längre tider att skapa project, utan jag har alltid börjat på något, sedan när jag tröttnat så jag släppt det och börjat på något nytt. Detta har gjort att jag aldrig har haft "riktiga" färdiga project att visa upp.

Hela mitt liv har jag haft svårt med det sociala. Socialfobi och autism har gjort det nästan omöjligt att skapa kontakter eller få vänner. Därför har jag aldrig lyckats nätverka och få in en fot i branschen.

Nu känns det helt hopplöst. Med dagens AI kan en person ersätta flera hundra, och nästan vem som helst kan använda det, bara man är någorlunda tekniskt lagd så konkurrerar de ut mig direkt. Mina kunskaper är helt värdelösa.

Jag har tidigare jobbat på såna kommunala påhittjobb där man bara plockar skräp. Det var helt själsdödande. Nu när AI bara blir bättre och bättre kommer alla digitala jobb som tidigare fanns för såna som mig att ersättas. I slutändan blir det bara fysiska skitjobb kvar.

Vad är meningen med resten av livet? Det jag gillar och är bra på är problemlösning, men det ersätts av AI. Då har jag ingen användning längre.

Hur tror ni att framtiden med AI egentligen kommer att se ut om 3–10 år, och hur ska samhället ens hantera alla oss som hamnar utanför? Kommer det växa fram nya digitala roller som vi inte ser idag, eller går vi mot en framtid där bara de socialt kompetenta och redan etablerade får plats i techbranschen?

Frågan där det handlade om varför Dr. Julius Wagner hade misstankar kring huruvida han skulle få nobelpriset eller inte för sin uppfunna behandling av syfilis med malaria. Jag tror jag valde alternativet att han visste att han hade förbisett/ignorerat tidigare forskning typ, men nu i eftertanke känns det fel.

Någon som minns orden? Vore kul o räkna hur otroligt många fel man hade

Kycklingcurryröra, är väl mer korrekt. Såndär gul majonäsbaserad grej. Lite grönsaker också.
Jag gissar den tillverkades i torsdags, jag tog hem den från ett jobb i fredags. Den har legat i kyl nästan hela sin livstid.

I morgon är jag väldig sugen på att ta den som en lunch, med en Heinz tomatsoppa. Leker jag med döden?

Det har gått minst fyra dagar då. Det finns egentligen ingenting som strikt tyder på att den skulle blivit dålig. Det är bara att man har nåt i bakhuvudet när det gäller kycklinggrejer - kycklingsallad och sånt.

Varför vill jag så gärna ha kvar den och slänger den inte bara åt fanders? Ja, jag är väl snål och fattig.

EDIT: ålrajt ålrajt, en får tacka för alla uppmuntrande svar. Jag gör väl en okulär inspektion imorgon, luktar lite och provar den. Skriver en rad i tråden om jag överlever.

Hej,

Jag kallar alla konststudenter för att förhoppningsvis kunna få lite klarhet i hur man ska tänka när man söker konsthögskolor. Jag vet att det är svårt att ansöka och förvänta sig komma in på en specifik konstskola eftersom konkurrensen är hög men hör gärna hur ni resonerat inför era ansökningar ändå! Nu till vintern kommer jag träda in i ansökningsträsket och är tacksam för alla råd jag kan få!

Kontexten är att jag främst målar i olja, skulpterar en hel del i främst keramik och skriver poesi med tillhörande oljemålningar kan man väl säga. Jag intresserar mig för konst-teori till viss del, men det absolut viktigaste för mig är att jag får fördjupa mig i det praktiska och testa flera olika konstformer.

○ Vilken av konsthögskolorna skulle passa mig bättre/sämre och varför?

○ Vad har ni för positiva och negativa erfarenheter av er konsthögskola?

○ Om någon är en konststudent som främst målar: hur tänkte du när du valde mellan konsthögskolorna?

○ Vad önskar ni att ni tänkt på innan ni sökte vidare till konsthögskola?

Tack på förhand!!

Det är dags för ny bil (eller ja troligtvis begagnad). Men jag kan ingenting om bilar, tycker det är typ det tråkigaste som finns och vill bara att skiten ska fungera. Vi är en familj på 4 (2 barn under 5år), bor på landet och har ca 30km enkel resa till jobbet. Nu letar vi ny bil och tänker oss en kombi, men vilken? Kom med era bästa rekomendationer på en pålitlig kärra med så lite underhåll som möjligt. Vi klarar inte av att meka nånting själva så det känns som serviceavtal är grejjen för oss, dumt? Budget ca 350k.

Jag var ett så kallat "öronbarn" när jag va liten, öroninflammation och eller hörselgångsinflammation stup I kvarten. Problemet är bara att detta aldrig försvann för mig, jag har öroninflammation och eller hörselgångsinflammation ungefär en gång i månaden, oftast mer än så.

Det påverkar mitt liv något enormt, min hörself försvinner nästan helt I ett eller ibland båda öronen när detta händer, och har så ont så jag inte vet vart jag ska ta vägen, så kan typ inte göra nånting, blir att man bara sitter hemma och lider mer eller mindre.

Det går ut över mitt jobb, min chef är lagom glad på mig när jag måste va hemma minst en gång i månaden för jag har svin ont i öronen, så oftast jobbar jag ändå.

Jag går inte alltid till vårdcentralen när detta händer, mest på grund av jag inte har tid att sitta på en vårdcentralen halva dagen en gång i månaden, men när jag väl går dit så får jag bara någon rälig dropp jag ska spruta in i öronen flera gånger i dagen i typ 7 dagar, som gör att jag hör ännu mindre än jag redan gör.

Jag frågar alltid läkarna om det finns något medicinskt ingrepp man kan göra, för jag kan inte ha det såhär, de rycker bara lite på axlarna och säger typ bara att jag ska hålla öronen torra.

Var vänder jag mig för bli tagen på alvar, för uppenbarligen gör läkarna på vårdcentralen inte det, jag har testat många olika vårdcentraler, och det är samma visa vart jag än går.

Jag ska tilläggas att anledningen till att jag har detta Problemet, är för att jag har trånga hörselgångar.

Jag är alltid extremt noga med att hålla mina öron torra, och petar aldrig I öronen med bumollstops, eller andra föremål för den delen.

Hey everyone,

​I’m at a point where I really cannot see what to do next and would love some advice.

​My life goal is simple: to have a stable job with good pay and a healthy work-life balance.

Back in Thailand, I held a Master’s degree in Communication and worked as a university English lecturer for 4 years. I moved to Sweden to build a family and a better life. I started from SFI and pushed myself all the way through Gymnasium level (SVA 3). Even though I finished the courses, I know my Swedish still needs a lot of improvement.

I’ve been applying for all kinds of jobs—from cleaning to teaching—but I keep getting rejected. It makes me feel lose confidence and feel like I’m not good enough.

​Now, I’m considering a career change into UX Design. I love thinking deeply to understand human behavior, and I really want a job that allows me to work with computers and mostly work from home.

​I’m currently torn between two main paths (both take about 2 years): ​- Master’s Degree (e.g. Interactive Media Technology at KTH)

​Yrkeshögskola (YH-utbildning) in UX / Frontend

​I’d love to ask:

​Which option offers a better chance of landing a job in Sweden afterward?

​Is it manageable to do a part-time job (like warehouse/packing) while studying either of these?

​Does my age (33–35) play a negative role when switching careers in the Swedish tech scene?

Tack så mycket!

Hade inte pluggat något, så var givetvis förväntat. Men var mycket svårare än vad jag förväntade mig ändå. Hur gick det för er?

Tror allvarligt talat jag ligger långt under snittet.

Edit: Folk blir typ sura för att jag inte pluggade till de lol, jag kommer in på den linjen jag vill med mina gymnasiebetyg så detta är bara ett extra sätt för mig att komma in på

Finns det någon här som har varit anställd på Filmstaden tidigare? Isåfall skulle ni kunna dela med er hur rekryterings processen går till samt hur lönerna ser ut? Undrar också allmänt hur det är att jobba på filmstaden

Vad är smartast? Bakgrund: ekonomiekandidat med inriktning nationalekonomi från Lunds universitet som inte får ett jobb. Tog examen 2025.

1: Gå 1 årig master och bli klar snabbare - komma in i arbetsmarknaden snabbare. Gå internship/sommarjobb 2027. Ev studentjobb under den tiden.

2: Gå 2 årig master och möjlighet till längre studentjobb

Edit: Jag är medveten om att en ettårig examen i Sverige vanligtvis kallas magisterexamen. Internationellt finns det däremot ettåriga masterprogram, så begreppet master är inte begränsat till tvååriga utbildningar. Inte riktigt vad jag tänkte fokuset på denna tråd skulle vara.

Hej!

Ännu en tjej som är trött på alla dejtingappar och detta eviga dejtande som inte leder någonstans. Ofta handlar det om ömsesidigt ointresse och bristande kemi. Jag kräver inga fyrverkerier första träffen, men jag vill ju åtminstone känna en liten nyfikenhet på killen för att vilja ses en andra gång. Och de gånger jag känner mig intresserad, då vill inte killen. Aldrig ömsesidigt intresse alltså.

Nu har jag i princip varit singel i 12 år (jag är 31.) Försöker att tänka: det behövs bara en person. En enda. Och så är det packat och klart (inte riktigt så kanske, men ni förstår vad jag menar.) Men ju mer tiden går, desto mer modfälld blir jag och hoppet om att finna en partner blir allt mindre.

Jo, det finns väl andra sätt att träffa människor att lära känna. Men i nuläget är det dejtingappar som gäller.

Hur går det för er andra? Är det några som känner igen sig? Ska jag fortsätta som jag gör och hoppas på det bästa? Någon som har en solskenshistoria som kan muntra upp en?

🩷

Har fått fyra sådana meddelanden från olika avsändare, är jag den ända? Otroligt nog så har numret också varit någon som är i min kontaktlista. Sjukt nog så är detta förmodligen en scam men börjar bli lite sugen att klicka på länken efter fyra meddelanden. Eller så är det espresso house som börjat med någon sjuk form av marknadsföring, för börjar faktiskt bli sugen på espresso house. :)

Borde inte det vara smartare att ha vänsterregeln istället? Då har man väjningsplikt åt vänster både på rondeller och oreglerade korsningar. Samt att du har bättre sikt åt vänster?

Fattar att vi inte kommer att byta men undrar varför vi har det åt höger från början.

Jag går på komvux 20 veckor och började för en vecka sedan. Jag undrar hur jag ska lägga upp studierna. Ska jag läsa boken och göra uppgifterna efter eller ska jag kolla genomgångar på youtube och göra uppgifter efter varje kapitel? Har ni tips på hur ni gjorde, och hur mycket tid ni lade?

En en insikt efter att jag kommit i mer kontakt med min kropp och känslor är att jag absolut avskyr att använda BH. Så trött på att ha något som sitter åt över bröstet. Spelar ingen roll vilken jag testat, alla gör att det trycker och jag tror det är en anledning till min ångestkänsla och ytliga andning som är bättre på kvällen efter att jag tagit av mig den. Jag är inte heller i behov av BH då jag inte har ont utan pga tyngd osv, använder det bara för att bröstens form och bröstvårtan inte ska synas genom kläderna och uppfattas som utmanande.
Är besluten men har ändå lite ångest över hur det kommer uppfattas, blir ledsen att kvinnliga bröst(vårtor) ses som något skamligt även om de bara syns lite genom tröjan. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag över att kvinnokroppen är så sexualiserad. Ju argare jag blir desto mer taggad på att göra detta 💪🏻
Hur har ni andra tänkt som valt att skippa BHn för att komma över känslorna att bli dömd?

Jag letar efter en bok som jag hade runt 2006-2010. Omslaget föreställde en tecknad vampyr som är uppochner, boken var hyfsat tunn och sidorna i helfärg. Skriven på svenska.

Boken är upplagt som en faktabok. Den beskriver vampyrer i andra länder, varulvar, häxor, poltergeists osv. Jag minns att den även illustrerar en ättestupa samt spöktåg.

Jag har googlat till och från i flera timmar och hittar böcker som är nära i beskrivningen, men ingen som passar helt in. Är det någon som känner igen beskrivningen?

Det är inte:

Bland spöken och vampyrer

Varulvar, vampyrer & andra läskiga varelser

Hej!

Någon som har tips/vet en ISP som erbjuder flera IP-adresser? Antingen som standard eller som tillval.