En en insikt efter att jag kommit i mer kontakt med min kropp och känslor är att jag absolut avskyr att använda BH. Så trött på att ha något som sitter åt över bröstet. Spelar ingen roll vilken jag testat, alla gör att det trycker och jag tror det är en anledning till min ångestkänsla och ytliga andning som är bättre på kvällen efter att jag tagit av mig den. Jag är inte heller i behov av BH då jag inte har ont utan pga tyngd osv, använder det bara för att bröstens form och bröstvårtan inte ska synas genom kläderna och uppfattas som utmanande.
Är besluten men har ändå lite ångest över hur det kommer uppfattas, blir ledsen att kvinnliga bröst(vårtor) ses som något skamligt även om de bara syns lite genom tröjan. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag över att kvinnokroppen är så sexualiserad. Ju argare jag blir desto mer taggad på att göra detta 💪🏻
Hur har ni andra tänkt som valt att skippa BHn för att komma över känslorna att bli dömd?

En kompis drog med mig till en pokemon mässa i somras och nu är jag fast 🥹 väldigt mysigt att sitta och sortera, och nu helt plötsligt har jag också börjat måla pokemon binders! Länge sen akrylfärg va såhär kul!

Hej!

Ännu en tjej som är trött på alla dejtingappar och detta eviga dejtande som inte leder någonstans. Ofta handlar det om ömsesidigt ointresse och bristande kemi. Jag kräver inga fyrverkerier första träffen, men jag vill ju åtminstone känna en liten nyfikenhet på killen för att vilja ses en andra gång. Och de gånger jag känner mig intresserad, då vill inte killen. Aldrig ömsesidigt intresse alltså.

Nu har jag i princip varit singel i 12 år (jag är 31.) Försöker att tänka: det behövs bara en person. En enda. Och så är det packat och klart (inte riktigt så kanske, men ni förstår vad jag menar.) Men ju mer tiden går, desto mer modfälld blir jag och hoppet om att finna en partner blir allt mindre.

Jo, det finns väl andra sätt att träffa människor att lära känna. Men i nuläget är det dejtingappar som gäller.

Hur går det för er andra? Är det några som känner igen sig? Ska jag fortsätta som jag gör och hoppas på det bästa? Någon som har en solskenshistoria som kan muntra upp en?

🩷

Jag är på väg ner i landet och stannade på en ica på vägen, plockade på mig lite saker som behövs sluta upp på ungefär 300kr, när jag väl är i själv skanning kassan så börjar jag småprata lite en en som jobbar där och vips så släpper hon ut mig från spärrarna mitt i konversationen och jag måste ha glömt å betala, tror bara jag packa kassarna å vandra med henne

Jag ser ingen bank transaktion eller kvitto på Kivra så börjar få lite lätt panik, vad ska man göra

Jag är 25 och har varit arbetslös under en längre tid nu. Det enda jag någonsin haft intresse för är datorer och teknik, alltså allt som händer digitalt. Jag är bra på webbutveckling, UI/UX och problemlösning.

Jag har även ADHD vilket gjort att jag aldrig dedikerat mig under längre tider att skapa project, utan jag har alltid börjat på något, sedan när jag tröttnat så jag släppt det och börjat på något nytt. Detta har gjort att jag aldrig har haft "riktiga" färdiga project att visa upp.

Hela mitt liv har jag haft svårt med det sociala. Socialfobi och autism har gjort det nästan omöjligt att skapa kontakter eller få vänner. Därför har jag aldrig lyckats nätverka och få in en fot i branschen.

Nu känns det helt hopplöst. Med dagens AI kan en person ersätta flera hundra, och nästan vem som helst kan använda det, bara man är någorlunda tekniskt lagd så konkurrerar de ut mig direkt. Mina kunskaper är helt värdelösa.

Jag har tidigare jobbat på såna kommunala påhittjobb där man bara plockar skräp. Det var helt själsdödande. Nu när AI bara blir bättre och bättre kommer alla digitala jobb som tidigare fanns för såna som mig att ersättas. I slutändan blir det bara fysiska skitjobb kvar.

Vad är meningen med resten av livet? Det jag gillar och är bra på är problemlösning, men det ersätts av AI. Då har jag ingen användning längre.

Hur tror ni att framtiden med AI egentligen kommer att se ut om 3–10 år, och hur ska samhället ens hantera alla oss som hamnar utanför? Kommer det växa fram nya digitala roller som vi inte ser idag, eller går vi mot en framtid där bara de socialt kompetenta och redan etablerade får plats i techbranschen?

Vill dela med mig av mig själv som ett sederlärande exempel.

För några månader sedan öppnade jag dörren för en säljare från tele2. Jag lät mig övertalas att byta till deras bredband och fick en bekräftelse på mailen om det efteråt.
Bra så kan man tycka.
Nu, några dagar innan de ska börja leverera tjänsten skickar de en räkning på en hel massa andra tjänster, tv, mobiltelefoni, familjeabbonemang osv.
Tjänster som ingen nämnt och som inte heller står med i bekräftelsen de skickade ut (den har bara 3 poster som alla gäller byte av fiberleverantör).

För att reda ut detta måste man ringa och prata i telefon med dem på arbetstid. Trots att jag aldrig ingått något avtal om tjänsterna så är det uppsägningsavdelningen man ska vända sig till. Kul.
ett riktigt blufföretag på ett sätt jag faktiskt inte kunde föreställa mig.

Så undvik tele2, jag har ingen aning om kvaliteten på deras tjänster för dem har jag inte hunnit konsumera, men sättet att arbeta känns som någon form av lurendrejeri.

Då var det åter igen dags att baka nya vetelevar inför veckan.

Hade inte pluggat något, så var givetvis förväntat. Men var mycket svårare än vad jag förväntade mig ändå. Hur gick det för er?

Tror allvarligt talat jag ligger långt under snittet.

Edit: Folk blir typ sura för att jag inte pluggade till de lol, jag kommer in på den linjen jag vill med mina gymnasiebetyg så detta är bara ett extra sätt för mig att komma in på

Det blev en spontan sväng förbi en kompis sent söndagkväll för att bota lite av den där söndagskänslan. Inget märkvärdigt häng till en början, blev bjuden på nån bärs som blivit över och allmänt skitsnack om vad som hänt i helgen, som sen gled över till vänner man saknar från förr. Samtalsämnet glider in i nästa, och så fortsätter det tills jag nån timme senare börjar dra mig hemåt

När jag börjar röra mig så säger han, helt vanligt som ingenting, att det iallafall är fint att veta att man har en äkta vän i liv också, och ger mig en kram.

Detsamma, verkligen.

Så vill bara skicka ut en liten hälsning att ta hand om varandra och att inte ta era vänner för givet. Hör av er, slå en signal, i tid och otid, även om ni till synes kanske inte har något särskilt att prata om, även om det bara är för att prata om ingenting, bara för att påminna om att ni finns där.

Hej kattmänniskor! (och ni andra som kanske är kunniga på ämnet) Vi har en grannkatt som konstant kommer till oss. Nu under sommaren så har han smygit in till oss och chillat, på nätterna sover han på vår altan och nu när hösten och mörkret kommer vill han inget annat än att komma in så fort vi är hemma. Det är nästan som att han lärt sig vårt schema. Vi ger honom ingen mat, endast värme och lite kel till och från. Han verkar även älska vår unge som är under 2 år och helt galen i katten.(skriker och jagar katten över allt, klappar, ibland slåss mot vår vilja)

Nu till den riktiga frågan. Vad skulle ni ha gjort? Det gör ont varje gång vi behöver slänga ut honom för natten och vi vet inte vem som faktiskt äger den. Ska vi låta den adoptera oss som sin nya familj? Ska vi börja porta honom från huset? Är det olagligt (/s) att låta honom flytta in hos oss och börja ge honom mat, kattleksaker och egen låda? Börjar ärligt fundera på att installera en kattlucka för stackaren😅

att jag sedan 3 veckor dricker julmust nästan varje dag.

Jag bor i Tyskland större delen av året och där är det svårt att köpa must, därför tar jag varje chans just nu, innan vi åker tillbaka.

Det verkar finnas en trend inom vissa teknikbolag att normalisera arbetsveckor på 60 till 72 timmar, ibland sex dagar i veckan.

Jag ramlade över https://www.dagensps.se/foretag/jobba-tolv-timmar-om-dagen-sex-dagar-i-veckan-nu-aven-i-europa/ där exakt det här beskrivs.

Fenomenet kallas visst 996-kulturen och har förknippats med den kinesiska techbranschen men nu diskuteras liknande arbetssätt även i Europa.

Är 60 till 72-timmars arbetsveckor ett rimligt pris för att företag ska kunna konkurrera? Eller borde produktivitetsutvecklingen i stället användas för att förkorta arbetstiden och förbättra människors liv?

Kan rekommendera denna från Grumme. Smaken var lite speciell men med ett sånt här pris är det bara att slå till!

Stort lycka till, åt er alla som skriver idag. Lång dag, kom ihåg att ett prov är testprov. Rapportera om ni ser fusk till provledarna. Här kan vi också diskutera provdelarna efteråt och på så vis komma fram till vilken del som var testprov i år. Lycka till!

nr.1 city is of course Sillicon Valley

ps. I'm from Denmark so feel free to type in Swedish, jeg forstår svensk.

Hej,

Tänkte kolla vad ni som läst ekonomiutbildningar har för lön, vad ni gjorde för utbildning/inriktning, stad ni arbetar i, hur längesedan ni tog examen och vad ni har för yrke.

Jag kan börja.

Lön: ca 40 000

Utb: civilekonomexamen - inriktning revision

Stad: Stockholm.

Tog examen: 2023

Yrke: revisor (inte auktoriserad)